Min historia/my story.( Scroll down for english)
Hej jag heter Justus Strid, född 1987 och därmed 26 år gammal. Mitt liv har till stor del handlat om konståkning sedan jag startade vid 4 års ålder tills idag och på just nu obestämd framtid. Mina intressen har på senare år kommit att handla om allt jag själv kan göra för att bli en bättre konståkare. Jag älskar kost och fysträning och försöker lära mig allt inom dessa ämnen genom framförallt böcker och samtal med intressanta personer samt träningspass för olika tränare med olika tankar och idéer. Det roliga med dessa ämnen är att de inte är exakt vetenskap de finns många rätta svar och jag försöker hitta mina.
Jag har deltagit vid 3 Världsmästerskap, 24 som bästa placering (2013), och lika många Europamästerskap, 20 som bäst (2012). Jag har också varit dansk mästare 6 gånger samt tagit 3 svenska junior silver och ett svensk senior brons innan flytten till Danmark. Flytten har varit ett stort kapitel i mitt liv, jag flyttade till Danmark när jag gick 3:an på gymnasiet och gjorde sista terminen på distans för att satsa på konståkningen. Först var det bara tänkt som ett luftombyte och jag skulle bara vara där på provträning i 3 veckor men jag trivdes och blev helt enkelt kvar, och 3 veckor blev till ca 8 år =). Jag flyttade ner för att träna i Hörsholm med två tränare som verkligen hjälpte och lärde mig mycket, Julia Sandsten och Henrik Walentin.
Landbytet: Jag tänkte först inte byta land men efter att bott i Danmark ca 1 år och pendlat till Sverige för tävlingar och landslagsläger kändes det som att valet var ganska självklart. Jag var nummer 3 i Sverige vilket betyder inga mästerskap och i stort sett inget ekonomiskt stöd. Jag bör också tillägga att 1 och 2 i Sverige var Kristoffer Berndtsson och Adrian Schultheiss som var två verkliga världsåkare. Så chansen att slå dem var liten. Det gällde alltså att välja mellan att kämpa på och kanske få en chans på sikt eller att byta land och därigenom komma ut och tävla och bli bättre genom att konkurrera mot de bästa och bli den bästa konståkaren jag kan bli. Vissa kanske tycker att de var den lätta vägen om att jag borde väntat på min tur och ställt upp för mitt land. Jag tror att hade jag stannat i Sverige, hade jag aldrig utvecklats lika bra som jag gjorde och hade säkert lagt av i brist på möjlighet, jag ville mer än att bara åka Nordiska. Sen kan de nog också debatteras om Sverige verkligen var mitt konståkningsland. Jag hade inte direkt fått något av Sverige så jag anser inte att jag var skyldig något, jag bodde i Danmark jag tränade i Danmark för danska tränare. Sen har jag kunnat ge många danska barn som inte hade någon bra åkare att se upp till en förebild och en möjlighet att tro att de också kan åka VM.
Att byta land är inte så lätt som de låter, först måste du gå en säsong utan att tävla något. Detta var ett ganska jobbigt år då jag tränade för tävlingar som låg år in i framtiden. Man är inte jätte inspirerad eller motiverad att åka massa program och träna hårt när man aldrig får tävla. Men jag tog mig igenom det och vi fick jobbat mycket med grund teknik och andra tidskrävande saker som jag behövde. Andra året får man tävla allt utom Mästerskap alltså inget EM eller VM men åtminstone ISU tävlingar. tredje året får man tävla allt men fortfarande inte OS för så måste man vara Dansk medborgare och det kan ta många år. Om jag klarar OS kvalet kommer jag att byta medborgarskap men då var jag tvungen att ha bott i Danmark i 7 år, det har jag nu, och ge upp mitt svenska pass.
Jag bytte klubb till säsongen 2010 för att träna med min bror Kalle Strid och Martin Johansson som var tränare i SKK ( Sköjteklubb Köbenhavn. Inte för att jag inte trivdes i Hörsholm utan bara för att jag behövde miljöombyte och ville flytta in till stan (Hörsholm ligger en bit utanför) Jag har kommit att trivas väldigt bra både med klubben och med området jag bor i.
English: Hello my name is Justus Strid, born 1987 and thus 26 years old. My life has largely been about figure skating since I started at age 4 until today and continuing. My interests have in recent years come to be about everything I can do to become a better skater. I love nutrition and physical training and trying to learn everything in these subjects, primarily through books and conversations with interesting people and work out for different coaches with different thoughts and ideas. The fun of these subjects is that they are not an exact science but have many right answers and I try to find mine.
I have participated in three World Championship 24th is best finish (2013) and as many European Championships, with 20th place at best (2012) I have also been Danish champion six times and won three Swedish junior silver medals and a Swedish senior bronze before moving to Denmark. The move has been a great chapter in my life. I moved to Denmark when I was 3 year into high school and did my finnal semester on distance to comit to proffesional skating. First it was just meant to be a change of scenery and I would only be there to sample work outs for 3 weeks but I liked it, and 3 weeks turned into about 8 years =). I moved down to train in Hørsholm with two coaches who really helped and taught me a lot, Julia sandsten and Henrik Walentin.
Country change: at first i thought i would not change country but after living in Denmark about 1 year and commuted to Sweden for competitions and national camps i felt that the choice was pretty obvious. I was number three in Sweden, which meant no championships, and virtually no financial support. I should also add that nuber 1 and 2 in Sweden was Kristoffer Berndtsson and Adrian Schultheiss who were both real world skaters. So the chance to beat them was small. I had to choose between fight on and maybe get a chance in a distant future or to change the country and thereby get to compete at high level and get better by competing against the best to become the best skater I can be. Some might think that it was the easy way and that I should have waited for my turn and support my country. If i had I stayed in Sweden I dont think I would have developed as much as I did and maybye i would have quit due to the lack of opportunity. I wanted more than to just competete at the Nordics . Then its probably debateable if Sweden really was my skating country. I had not exactly gotten much from Sweden so I dont think I owed anything. I lived in Denmark and I trained in Denmark for Danish coaches. After all I've been able to give many Danish children, who had no good skaters to look up to, a role model and an opportunity to believe that they also can go the World championchips.
Changing countries is not as easy as it sounds. First you have to go a season without competing at all. It was a pretty hard year when I trained for competitions that lay years in the future. It is not very inspiring or motivational to do lots of programs and train hard when you never get to compete. But I got through it and we were working a lot with the basic technique and other time-consuming things that I needed. The second year I could do everything except championships, thus no European Championship nor World championships but at least ISU competitions. After two years I could do everything except Olympics because then you have to be a Danish citizent and that can take many years. If I can make the Olympic qualification I will change citizenship but then I have to have lived in Denmark for 7 years and give up my Swedish citizenship.
I changed club in the 2010 season to train with my brother Kalle Strid and Martin Johansson, who was coach of SKK (skating club Copenhagen. Not that i didnt like my club Hørsholm, It wasen't because I didnt like my old club but i needed a change of scenery and wanted to move into the big city (Hørsholm is a bit off). I have come to feel very good with both the club and the area I live in.
Jag har deltagit vid 3 Världsmästerskap, 24 som bästa placering (2013), och lika många Europamästerskap, 20 som bäst (2012). Jag har också varit dansk mästare 6 gånger samt tagit 3 svenska junior silver och ett svensk senior brons innan flytten till Danmark. Flytten har varit ett stort kapitel i mitt liv, jag flyttade till Danmark när jag gick 3:an på gymnasiet och gjorde sista terminen på distans för att satsa på konståkningen. Först var det bara tänkt som ett luftombyte och jag skulle bara vara där på provträning i 3 veckor men jag trivdes och blev helt enkelt kvar, och 3 veckor blev till ca 8 år =). Jag flyttade ner för att träna i Hörsholm med två tränare som verkligen hjälpte och lärde mig mycket, Julia Sandsten och Henrik Walentin.
Landbytet: Jag tänkte först inte byta land men efter att bott i Danmark ca 1 år och pendlat till Sverige för tävlingar och landslagsläger kändes det som att valet var ganska självklart. Jag var nummer 3 i Sverige vilket betyder inga mästerskap och i stort sett inget ekonomiskt stöd. Jag bör också tillägga att 1 och 2 i Sverige var Kristoffer Berndtsson och Adrian Schultheiss som var två verkliga världsåkare. Så chansen att slå dem var liten. Det gällde alltså att välja mellan att kämpa på och kanske få en chans på sikt eller att byta land och därigenom komma ut och tävla och bli bättre genom att konkurrera mot de bästa och bli den bästa konståkaren jag kan bli. Vissa kanske tycker att de var den lätta vägen om att jag borde väntat på min tur och ställt upp för mitt land. Jag tror att hade jag stannat i Sverige, hade jag aldrig utvecklats lika bra som jag gjorde och hade säkert lagt av i brist på möjlighet, jag ville mer än att bara åka Nordiska. Sen kan de nog också debatteras om Sverige verkligen var mitt konståkningsland. Jag hade inte direkt fått något av Sverige så jag anser inte att jag var skyldig något, jag bodde i Danmark jag tränade i Danmark för danska tränare. Sen har jag kunnat ge många danska barn som inte hade någon bra åkare att se upp till en förebild och en möjlighet att tro att de också kan åka VM.
Att byta land är inte så lätt som de låter, först måste du gå en säsong utan att tävla något. Detta var ett ganska jobbigt år då jag tränade för tävlingar som låg år in i framtiden. Man är inte jätte inspirerad eller motiverad att åka massa program och träna hårt när man aldrig får tävla. Men jag tog mig igenom det och vi fick jobbat mycket med grund teknik och andra tidskrävande saker som jag behövde. Andra året får man tävla allt utom Mästerskap alltså inget EM eller VM men åtminstone ISU tävlingar. tredje året får man tävla allt men fortfarande inte OS för så måste man vara Dansk medborgare och det kan ta många år. Om jag klarar OS kvalet kommer jag att byta medborgarskap men då var jag tvungen att ha bott i Danmark i 7 år, det har jag nu, och ge upp mitt svenska pass.
Jag bytte klubb till säsongen 2010 för att träna med min bror Kalle Strid och Martin Johansson som var tränare i SKK ( Sköjteklubb Köbenhavn. Inte för att jag inte trivdes i Hörsholm utan bara för att jag behövde miljöombyte och ville flytta in till stan (Hörsholm ligger en bit utanför) Jag har kommit att trivas väldigt bra både med klubben och med området jag bor i.
English: Hello my name is Justus Strid, born 1987 and thus 26 years old. My life has largely been about figure skating since I started at age 4 until today and continuing. My interests have in recent years come to be about everything I can do to become a better skater. I love nutrition and physical training and trying to learn everything in these subjects, primarily through books and conversations with interesting people and work out for different coaches with different thoughts and ideas. The fun of these subjects is that they are not an exact science but have many right answers and I try to find mine.
I have participated in three World Championship 24th is best finish (2013) and as many European Championships, with 20th place at best (2012) I have also been Danish champion six times and won three Swedish junior silver medals and a Swedish senior bronze before moving to Denmark. The move has been a great chapter in my life. I moved to Denmark when I was 3 year into high school and did my finnal semester on distance to comit to proffesional skating. First it was just meant to be a change of scenery and I would only be there to sample work outs for 3 weeks but I liked it, and 3 weeks turned into about 8 years =). I moved down to train in Hørsholm with two coaches who really helped and taught me a lot, Julia sandsten and Henrik Walentin.
Country change: at first i thought i would not change country but after living in Denmark about 1 year and commuted to Sweden for competitions and national camps i felt that the choice was pretty obvious. I was number three in Sweden, which meant no championships, and virtually no financial support. I should also add that nuber 1 and 2 in Sweden was Kristoffer Berndtsson and Adrian Schultheiss who were both real world skaters. So the chance to beat them was small. I had to choose between fight on and maybe get a chance in a distant future or to change the country and thereby get to compete at high level and get better by competing against the best to become the best skater I can be. Some might think that it was the easy way and that I should have waited for my turn and support my country. If i had I stayed in Sweden I dont think I would have developed as much as I did and maybye i would have quit due to the lack of opportunity. I wanted more than to just competete at the Nordics . Then its probably debateable if Sweden really was my skating country. I had not exactly gotten much from Sweden so I dont think I owed anything. I lived in Denmark and I trained in Denmark for Danish coaches. After all I've been able to give many Danish children, who had no good skaters to look up to, a role model and an opportunity to believe that they also can go the World championchips.
Changing countries is not as easy as it sounds. First you have to go a season without competing at all. It was a pretty hard year when I trained for competitions that lay years in the future. It is not very inspiring or motivational to do lots of programs and train hard when you never get to compete. But I got through it and we were working a lot with the basic technique and other time-consuming things that I needed. The second year I could do everything except championships, thus no European Championship nor World championships but at least ISU competitions. After two years I could do everything except Olympics because then you have to be a Danish citizent and that can take many years. If I can make the Olympic qualification I will change citizenship but then I have to have lived in Denmark for 7 years and give up my Swedish citizenship.
I changed club in the 2010 season to train with my brother Kalle Strid and Martin Johansson, who was coach of SKK (skating club Copenhagen. Not that i didnt like my club Hørsholm, It wasen't because I didnt like my old club but i needed a change of scenery and wanted to move into the big city (Hørsholm is a bit off). I have come to feel very good with both the club and the area I live in.